Det är höst nu. Det är höst och då lyssnar jag på Lars Winnerbäck - trots att jag vet att jag egentligen behöver pepp-musik, och trots att det påminner mig om någon som sårade riktigt, riktigt mycket. Det blir inte bättre av att han som finns i tankarna mest just nu bär samma namn...
Jag skulle vakna mitt i natten och gå upp och ta en lång promenadJag skulle låta blicken möta andra ögon i en främmande stad
Jag skulle inte ha så bråttom med att träffa någon ny
Jag är rätt mycket med mig själv, precis som du
Jag skulle andas i det tomrum som blev över om du lämnade mig nu
Vaknar till regnsmattret mot rutan och bestämmer mig för att inte gå ut idag... Om det inte är absolut nödvändigt. Jag har delat säng med Linda inatt eftersom båda två var för trötta för att bädda ut soffan igår kväll. Hon tog en promenad med "någon" igår, när hon kom hem sönderanalyserade vi. Tankarna som sattes igång har gjort att sömnen inte varit den bästa inatt. Att folk känner att de behöver snacka så mycket skit och inte kan sköta sina egna liv?
Jaja. Det blir serious talk på söndag. Men nu ska jag kolla på filmen jag började titta på igår. Älska TV Links.
Vi har varit på Helt Enkelt och blivit helt förundrade över hur bra service det är där. OCH bra mat. Så har vi diskuterat döden och livet och allt annat innan vi gick och tog en paj på Coffeehouse By George. Killar kan verkligen vara idioter - och vissa människor bevisar det gång på gång på gång på gång.
Nu ska jag försöka läsa lite. Och smussla bort blomlådan. Det är det enda actionfyllda i mitt liv just nu.
Jag längtar rätt mycket till på söndag nu. J kommer tillbaka från fjällen. Wihoo.
Okej... Nu är jag tillbaka igen efter en hel massa fest och ännu mer upptagenhet. Den senaste veckan har jag festat, jobbat lite, ätit skräpmat och sysselsatt mig med en del "hemliga" saker. Jag har sårat minst två människor - den ena medvetet, för att det var det enda rätta att göra, och den andra helt omedvetet eftersom jag inte visste vilka känslor som fanns där. Förlåt, men man kan inte rå för att man dras till någon... Har spenderat en massa timmar med en viss J, delvis för att vi måste och delvis för att vi verkligen ville. Sötnos där!
Men hursomhelst så har jag inte så mycket annat att skriva om. Jag ska lägga mig på soffan och filosofera lite och plugga. Och fortsätta vara förundrad över den där blomlådan med penséer som efter fredagsnatten valde att ta plats på min fönsterbräda. Jag har inte snott den, nejnej, och inte Linda heller. Så: Nu är frågan - Har jag en hemlig beundrare, eller ville personen bara dölja blommorna jag redan har i mitt fönster? Och framförallt: Pensionären som antagligen saknar blommorna - är det en arg j-vel? Måste forsla bort den inatt, i skydd av mörkret.
Powered by pLog