Bara Rara Underbara Sara

Jag tänkte precis skriva att anledningen till att jag inte bloggat så mycket den senaste tiden är för att det inte händer så speciellt mycket. Fast det gör det ju. Alldeles för mycket egentligen. Allt med n0llningen, allt med kärleken (?), allt med skolan, allt med allt. Och dessutom är min spis trasig.

Mer än så behöver ni inte veta.

Dagens seriösa schema:
Open Time 12:45 - 13:45
Coachmöte 13:45 -14:45
Paus 14:45 - 15:00
Open Time 15:00 - 16:45

Dagens Oseriösa schema:
16:45 - 17:00 Till Systembolaget, inhandla lite andra viktiga saker, hem
17:00 - 17:30 Duscha, göra mig iordning, välja ut kläder
17:30 - 17:35 Cykla till skolan
17:35 - 18.30 Förfest i hus 27 tillsammans med Scrubs
18:30 - (sent) Samling i paviljongen och fest på Lilla Vall

Låter kul, va?!

Haha... När jag var in för att hämta vinpåfyllning i lördags hade R:s kompisar tydligen kläckt kommentaren:

"Okej, grabbar... Nu kopplar vi på charmen ikväll så att R blir singel igen..."

Roligt, killar, rooligt. De är ungefär lika spydiga som jag, men när det börjar bli snack om orden "tillsammans" och "ihop" blir jag helt kall och fryser till. Det här är allvarliga grejer och jag är inte helt säker på att det är vad jag vill. Vet inte ens om jag klarar av det. Jaja. Den som lever får se.

Kräftskivan i lördags var riktigt kul. Jag blev tydligen ganska "rökig" - aldrig hört uttrycket förut, men det ska tydligen betyda "full" - inte för att jag var den enda. Jag försökte dricka småtjejerna och killarna under bordet. Det värsta är att de filmade hela kvällen. R:s kompisar satte upp en filmkamera i partytältet med överblick över alla som var där. Jag gjorde inget dumt så jag borde inte ha ångest... Eller?

En läskig sak är att jag har blivit väldigt tolerant mot sprit bara den senaste veckan. Snart är det dricka-stopp. På riktigt. För häller man i sig en flarra vin, 8 cider, och några fulgroggar, och sen fortfarande kan stå upp - då är det något som är väldigt fel.

Jag åt 4 kräftor i lördags. Skalade en. Man är ju ändå där för att dricka, som lillebror så fint uttryckte det. Nu ska jag fortsätta jobba och försöka uthärda dagen. Sen blir det fest igen. Karaoke och Tre Gringos på Lilla Vall ikväll. Och sovsällskap... Linda har flyttat in hos mig nu.

Dagen efter... Inte så bakis som jag borde vara, mest bara trött. Och idag blir det kräftskiva, inte jättetaggad just nu. Ska förhoppningsvis bli ändring på det senare. Nu måste jag packa och försöka komma ihåg var jag har lagt alla saker från igår.

Dagens tips: Ta inte upp ett glasspaket ur frysen när du är full, för att somna ifrån det och vakna och se att literpaketet bara är sås

Just det... Förra inlägget, mitt fylleinlägg - Nollorna var verkligen duktiga på stadsvandringen. Inte bara duktiga heller, de var bäst och vann hela skiten. Oh, jag är så stolt.

Här sitter jag och Jen i soffan, käkar baguetter, dricker öl och tänker på körkortsfrågor. Gissa vem av oss som gör vad? Jag hann tagga till under de 6 timmar som jag jobbade igår och de andra phaddrarna i Scrubs är lika taggade de... Om en 20-25 min ska vi sticka iväg och möta upp de andra och så blir det fest hela dagen. För mig, alltså.

Jen ska köra upp och gör nog bäst i att låta bli alkoholen tror jag... Men önskar henne lycka till i alla fall, håller tummarna och uppmanar er läsare att göra samma sak.

Citat från Jen, nyss:"Vissa har tur dem och träffar den rätta... och blir rika."och sen tillägg efter ett tag
" Inte för att allt handlar om pengar men..."

Shit, n0llning är roligt alltså... Även om jag är phadder det här året. Ígår drack jag ihjäl min förkylning... Och det var inte lite alkohol som gick åt till det heller. Jag var fortfarande full när jag vaknade- trots att jag var hemma tidigt eftersom jag kände att jag behövde sömnen.

Galen kväll igår. Haha... De äldre studenterna gick bananas, inte alla som lärt sig sina gränser än. Fick komplimanger för både det ena och det andra och fjäskade till oss vad som skulle vara varmkorv av ekonomerna. Orkade dock inte vänta så jag åt den ljummen. Fyllehamburgare är överskattat. Korv är tusen gånger bättre. Tacka vet jag fyllekäket i Norge. Där kan man snacka om valalternativ då det gäller korv.

Nu ska jag sticka iväg till skolan och ha lite skol"orientering". Nollorna tror att de ska lära känna skolan och fatta hur man hittar. I själva verket ska de få göra en massa pinsamma kladdiga saker. Moaha! Ikväll blir det vinbrännboll mot de andra föreningarna. Och ingen alkohol för mig på hela dagen... Ska nämligen jobba i tältet ikväll. Men det är okej, jag tar igen det imorgon ;).

Ibland måste man bara älska de människor som sätter rubriker på Aftonbladet... Som idag:

"Kvinnor tänder på män som släcker"

Jag älskar mina vänner, jag älskar att de ger lika mycket som de tar och att de får en att känna sig så lyckligt lottad att man ler bara man tänker på dem. Jag älskar att de säger korkade saker som får en att skratta tills man får ont i hela ansiktet, och då skrattar jag med - inte åt.

- Jag känner mig som Pocahontas (Linda)
- Hur känner sig Pocahontas då? (Nån av oss andra)
- Sliten... Hon lever ju i naturen (L)

- Det är så jobbigt att flyta... Speciellt när man inte flyter. (Fia, tror jag)

- En sak som är rolig med mig, det är att jag nog inte vet hur dålig jagär på att sjunga... (Fia får ett litet wakeup-call på stranden)

- Man lever ju inte så ofta... (Jen)

På flygplatsen. Jen och Fia diskuterar några av medresenärerna - två par:
- Ja, det är dem två som är ihop (Fia)
- Äh, de knullar tillsammans alla fyra (Jen)

Två ungar som spenderade några timmar på flygplatsen med att snurra runt på bagagekärrorna, som vi stirrade ner:
- De glor på oss... Tror de att det är cirkus eller?

Vi leker Robinson på Arlanda i väntan på att flyget ska bli fixat:
Linda: Kom på en person och en motivation till vem ni vill ha bort från örådet...
(Jag vet inte, men jag tror att det heter motivering, Linda ;p)

- Jag är på G med honom, typ... (Jag)
- Åh, det önskar jag att jag också kunde vara (Linda)
- Det är du ju... Med alla (Julia)

- Då var det året därföre... (Linda, om Åland)

Jen, om hennes 4.5-cider på Arlanda, efter att ha gjort en äcklad min. Märks att hon är vettig som inte dricker så ofta:
- Uh, är det här 7.0 eller?

Vi sitter och snackar om sex-äventyren vissa av oss var med om för ett tag sen. Haha.
- Jag sov på luftmadrassen i hallen...
- Hade ni sex i hallen?!

Vi sitter och leker namnleken i brist på annat. Den där där namnet man säger ska börja på bokstaven förra namnet slutade på. Den här gången ska Fia komma på ett namn på N.
Jag: - Men tänk på Bibeln. De har många bra namn...
Fia: - Nnn...Jesus?

Tidsoptimisten Julia talade. Vi andra var inte lika optimistiska efter timmar på flygplatsen:
- Nu är den snart 10 i.
- 10 i?!! Den är KVART i!!

Malin, efter skrattattack:
- Nu höll jag på att spy.

Vi sa många fler korkade/roliga saker. Fast å andra sidan är det här nog mest bara roligt för oss som var med. :)

Jag kom precis på en rolig (men elak) ordlek med someone och that special someone's namn. Men eftersom jag hörde på Oprah att man tjänar mer på att vara snäll, så skippar jag det där.. Och så går jag till sängs så att det fortare blir imorgon. Intro för n0llorna. Och feeest så fort jag slutat jobba vid tretiden.

Natti!

Sådärja. Hemma för en liten mat-paus innan jag ska iväg på möte om... 8 minuter. Tur att man har nära till skolan nuförtiden. Hursomhelst så måste synen idag ha varit ganska komiskt. Killarna fick ta hand om det stora tältet och lämnade över uppgiften att sätta upp ett litet partytält till oss tjejer. Där stod vi, 10 stycken tjejer, som rena frågetecken. Stolpar hamnade fel, saker var borta och killarna bara stod och garvade. Men TACK då. Haha.

Dags att dra. Byebye.

När jag är sjuk blir jag inte bara täppt i näsan. Jag blir täppt i öronen också - alltså: jag hör Ännu sämre än vad jag brukar göra. Det är vid såna här tillfällen man INTE vill prata med en massa gamla skåningar som har gröt i munnen.

Vad jag däremot VILL prata med är trevliga människor som skrattar och skämtar. Som personen jag pratade med nyss i typ 40 minuter. Han sjöng "Saaara, kom ut ikväll..." och sa åt mig att dricka en massa Irish Coffee så att jag blir frisk någon gång. Gav honom säkert minst 50 nummer under tiden vi pratade. Älskar människor som har förmågan att få mig att skratta - trots att jag egentligen mår kass.

Jag brukar vanligtvis ha en bok, min mp3 och min mobil på pallen som figurerar som nattduksbord. Det som får plats där just nu är:

- Nässpray
- Echinagard
- Ett glas
- En tillbringare med vatten
- Näsdukar
- Mobil a.k.a min väckarklocka

När vi var på Mallis hann jag faktiskt göra annat än att sola, dricka och äta. Jag läste en bok. I och för sig gjorde den där 12-timmars väntan på Arlanda att man kände sig tvungen att hitta på något. Så jag läste Tony Parsons "Mannen och pojken". Som vanligt letar jag alltid efter bra citat i allt jag läser och lyssnar på så - here it goes:

"Kärlek är vad som finns kvar när man inte är kär längre. Fattar du? Det är när man bryr sig om någon och hoppas att han är lycklig, men inte gör sig några illusioner om honom längre. Den sortens kärlek kanske inte är spännande och passionerad och allt det där andra som dämpas med tiden. Allt det där du trånar efter. Men i slutänden är det det enda slags kärlek som betyder något."

När man fått lägenheten fixad under semestern kommer man hem till nya släta, fina väggar. No more bubbles och no more fula tapeter. Det är fresh igen och luktar inte så förbannat unket... Inget mer ställa-glas-med-vatten-och-ättika-i-fönstret-för-att-ta-bort-den-dåliga-lukten. Nej, för idag kom jag hem till en lägenhet fullt med fina väggar och tak. Och en hel massa damm.

Det är vad jag spenderat kvällen med. Torkat damm. Och nu kör jag en "sofia" och springer runt med tubsockor för att inte en massa spackel och äckel ska fastna under fötterna. Och nu ska jag sova i MIN egen säng för första gången på.... 15 dagar. I Love. Även om jag får sova i den själv och även om jag saknar både Pus och R en hel massa. Men Pus är i skogen (och kanske kommer få stanna där). Samma sak med R. Distans-shit. Relation-shit. Hur pallar man med sånt?

Tänkte vara lite lat och copy past:ea (?) in väldigt gammalt från en annan blogg jag har. Hemliga saker, eller jättepersonliga, som alla inte har rätten att läsa. Ledsen... HSH:

När jag var i Norge blev jag kär. Den kärleken finns fortfarande kvar. Nej, det var inte en människa, men väl den människans röst. Artisten ifråga är inte vad jag brukar förknippa med vacker. Med tunt rött hår, "kraftig benstomme" som det så fint heter och en glugg mellan sina framtänder som man Lätt skulle kunna köra in... ja, nåt i lämplig storlek. (Googla på Kurt Nilsen och ni fattar vad jag menar).

Hursomhelst. Bergen, 12:e augusti 2005, Koengen. Med fint väder och sällskap av mina värdföräldrar (24 och 29 år) + deras kompisar, halva Bergen och en hel del alkohol. Det stora dragplåstret enligt media var Anastacia, inte min musiksmak överhuvudtaget. Mina värdföräldrar var där för förbandets skull. Kurt Nilsen (World Idol-vinnare) m.fl. Det var en halvtimmes gåshud, rakt igenom. När han kom ut på scenen utbröt ett enormt jubel. Och när han öppnade munnen och började sjunga... Knäpptyst.
Jag kände mig som en liten fjortis när jag stod där och grät tysta tårar. Inte för att han var känd, jag hade aldrig ens hört honom förr, utan för att han sjöng rakt in i hjärtat. Och My Street's låttext slog mig hårt rätt i magen. Jag smsade han som jag en gång lämnat, skrev Förlåt för Allt och Jag saknar dig så oerhört mycket.

Jag visste att han inte skulle komma att bli min sen, kanske aldrig någonsin igen, och just där och då gjorde den tanken så förbannat ont. Det var inte mer än rätt att han också skulle få lämna mig, när nu jag hade gjort det. Så grät jag för honom och förlorad kärlek. Han skrev tillbaka att han saknade mig också, att ingenting kändes roligt längre och att det enda han tänkte på nuförtiden var mig. Och vår kärlekshistoria slutade innan den ens hade hunnit börja. Han har en ny nu, vi är vänner och ibland kan jag inte låta bli att undra hur det hade varit om jag stannat. Jag tror att han undrar samma sak, hans sms och telefonsamtal avslöjar mer än det han faktiskt säger och skriver. (Jag Älskar Dig också. Alltid. Sen, fina du... Kanske sen?)

Iaf: Kurt Nilsen. Hans avslutande låt blev Never Easy. Min favorit. Det fanns ett tag då jag inte kunde lyssna på den för att det kändes som att hjärtat bara gick sönder mer och mer för varje gång. Den förknippas också med någon, inte samma person dock. Han vet nog vem han är. (Jag glömmer dig aldrig.)

Never EasyDon't mind if you treat me bad again, I don't care anymore
Life's too short to make trouble out of small things
It is better this way, I'm sort of laid back today
Close my ears when words come flying out, I've heard them all before
With just a lot of hope flushing down the drain, it is better this way
I am going away

I tried and then some more
Instead of dragging the both of us down
Divide separate ways
It's never easy this way, it's never easy this way

My palms are sweating, I'm barely aware, what I'm turning down
This awful life that is what I've been told think it's better this way
I will regret it one day

I tried and then some more
Instead of dragging the both of us down
Divide separate ways
It's never easy this way, it's never easy this way

Talk too me, throw the ball back
I've been here before there is no turning back
Talk to me just tell it like it is
Just two afraid souls, going at each other, at each other
We're at the crossroad going separate ways, time to say it as it is
And if we bump into each other one day we'll be better then
Maybe we can start all over again

I tried and then some more
Instead of dragging the both of us down
Divide separate ways
It's never easy this way, its never easy this way
I tried and then some more
Instead of dragging the both of us down
Divide separate ways
It's never easy this way, it's never easy this way

Mammi sa en sak idag som fick mig att fundera... Inte för att tanken aldrig slagit mig tidigare men helt plötsligt blev det så verkligt. Varför bo tillsammans med någon när man inte trivs, när allt man får är skäll och gnäll?

Varför kämpa för något som kanske inte går att rädda längre? Det är sorgligt, men jag läste i en bok att när man älskar någon så vet man när det är dags att låta den personen gå. Och jag antar att det var precis det jag gjorde för ett tag sen.

Min lägenhet är lovely!

Nananaa...Jag har spenderat kvällen med Mr R - och jag är lika social som vanligt. Somnar i soffan och lämnar honom med någon film istället. Relationshit is not for me, egentligen... Men ja. Det känns ändå helt okej.

Hemma från Mallorca nu, men den rapporten (+den från Bergen) kommer senare. Om några veckor antagligen. För nu är det jobb och nollning och skola som gäller. Ska troligtvis få en inneboende också. Två killar och jag under samma tak. Jag, Pusen och kära Linus som förhoppningsvis kommer in i Gävle och börjar plugga där. Klart man ställer upp med sovplats.

Apropå sova så är det precis vad jag ska göra nu. Natti!

Idag har jag blivit kallad betongbarn av Mr R... Eller snarare "wannabe"-betongbarn. Fullt förståeligt med tanke på att jag när jag är sjuk ofta bara ser de negativa delarna av saker och ting. '

Som det här med att bo på landet. I morse när jag vaknade sa Johan att vattnet i brunnen var slut. Jag fick panik eftersom jag faktiskt var tvungen att tvätta en hel del kläder. Och sen det här med alla förbannade flugor. Jag har dödat en massa idag... Och lugnet. Ibland tål jag det bara inte. Jag vill ha liv och fart och rörelse. När tystnaden bryts här är det på grund av en geting, en trimmad bil/epa/moped eller av spikande/borrande/diverse andra nyttosysslor. Tråkigt alltså. Tacka vet jag ljudet av sirener när man ska sova. Där talar vi action.

Hursomhelst så var det det här med att komma från två ganska skilda världar, även om jag faktiskt bott på det här stället i över 18 år så har det inte riktigt känts som hemma. Och så nu på kvällen sätter jag mig för att diskutera bondbränna och hudcancer med pappa... Samtidigt som jag tar på mig skrubbvantar och plockar fram peelingkrämen...

P: - Sara, vad håller du på med? Vantar?

J: - Jaa, man måste skrubba bort döda hudceller om man vill ha jämnare bränna och jämnare hudcancer.

P: - Du... Du har nog skrubbat med de där vantarna lite för hårt på huvudet och skrubbat bort hjärnceller istället.

ÄLSKAR att pappa nästan alltid har svar på tal, och älskar ännu mer att jag ärvt den förmågan.

Titeln är en hyllning till Micke som är en hejare på att sjunga den texten. Anyway:

Det här är nytt, men Mr R har varit här idag... och hindrat mig från att packa. Istället har vi suttit ute och snackat med storebror och slappat. Fullt nödvändigt med tanke på att mitt huvud och min näsa fuckar upp allting just nu. Alldeles lagom till resan...

Om sex timmar är vi på väg till Arlanda. Ha det så bra här hemma. Lovar att jag ska tänka på er där :) Kanske inte jättemycket, kanske inte ens minilite - men en tanke kan jag åtminstone sända er när jag ligger där på stranden och bättrar på min bränna. Ses nästa fredag!

Jag børjade gråta nær jag træffade Lizza utanfør T.G.I Friday's igår. Hon berættade att de aldrig hænger dær længre och så gick vi till vårt gamla stamhak: Loge Haven, på en gång. Vi tog igen lite førlorad tid och pratade igenom en massa saker. Jag njøt av att sitta under taket och høra regnet smattra ner, samtidigt som jag drack varm choklad och drog in røken från Lizzas cigg i lungorna... Efter det gick vi till Silver dær Chloè jobbar. Dær drack vi Cola och jus.

Och sen kom Jamie. Lilla søta goa underbara Jamie som tydligen inte alls har gift sig och skaffat barn (missførstånd deluxe dær). Det ær en massa problem med allt eftersom hon ær italiensk medborgare så hon måste fixa med en massa papper innan hon gifter sig. Och barnet ær bara på planeringsstadiet æn.

Hrrm. Etterpå gick vi till Woken och kækade, dit kom Sebbe också - Lizzas lillebror - och gjorde oss sællskap. Gick runt inne i byn etter det innan vi gick upp och satte oss på Bocca. Man fikar mycket hær - fast jag lider inte direkt av det. Finns inte så mycket annat att gøra nær det bara pøsregnar hela tiden.

Jag ær redan fast i norskan. Det går SÅ fort att stælla om sig igen. Det mærks nog redan lite på det hær inlægget. Anyway så blev Jamie nødt till att gå på jobb så resten av oss drog till Rema1000 før att handla alkohol. En stor førdel med Norge: Vill du ha starkøl kan du bara gå på butikken.

Jaa, sen blev det slapping i Lizza och Tores fina leilighet som egentligen ær ett gammalt hotellrum som de gjort om. Skickelig pent stælle. I Love. Mitt i centrum och næra till allt. Helt perfekt. Vi duschet och gjorde oss iordning och sen droppet folket in. Først Cessi, sen Peter och Manuel - två killar från Schweiz - och Chloè, Klaus, Klaus kompis och en hel massa annat folk jag inte minns namnet på. Bilder kommer upp på Tryneboken (FaceBook, alltså ;P) senare. Hade en riktigt grym førfest och vid ett-tiden gick vi till Zachen och røjde. Var många idioter dær da. Jamie høll på att bli gal. Var inte populært nær vi skreek "Skål før Sverige" tror jag. Haha. Idioter. Bry er inte.

Det blev dansing, drikking, efterfest hos Lizza och jag somnade inte førræn klockan var fem. Idag har vi suttit på Colombia, ett nyøppnat cafe vid Fløyen och snackat innan Lizza gick på jobb. Och nu sitter jag hær i ett asvarmt internetcafe som inte luktar godis før att jag måste førdriva tiden. En dålig sak med Norge: Det mesta ær stængt på søndagar. BIG tumme ner på den. Men havslukten utanfør och grænderna, de væger upp ganska rejælt. Nu ska jag dra hærifra, gå och køpe en pølse på bæsta stællet i stan och sen gå hem och vile mig litt.

Kos og Klem.

Somnar i ett soligt Sverige och vaknar upp i ett regnigt Bergen. Inten stor øverraskning dær. Och ændå kænns det okej. Jag vet inte om det beror på hemmakænslan som faktiskt infinner sig på en gång eller om det ær før att jag vet att jag kommer att få tillbaka mina soltimmar næsta vecka.

Førsøker leta efter lægenheten jag bodde i och søker med blicken intill fjorden. Men det ær molning och dimmigt, ser ingenting næstan førutom flygplanets vinge. Annars ær det mest bara vittvittvitt. Planet skakar och jag får panik varenda gång, en blandad kænsla av førtjusning och førtvivlan som kan liknas vid nær man åker berg- oich dalbana. Suget i magen finns dær i alla fall.

Snart sitter jag på flygbussen in till Bergen Sentrum (Ja, det stavas med S hær). Har lovat att ringa Lizza så fort jag fått mitt bagage. Tænker på tjejen i incheckningsdisken som gav mig en komplimang nær jag checkade in. Det førvånade mig lite. Tjejer ær kassa på att ge andra tjejer komplimanger. Speciellt nær det ær folk de inte kænner. Førbereder mig mentalt på att træffa norska tjejer (som Inte ær vænner till Lizza) som kommer att kolla snett på oss så fort de hør att vi ær svenska. Før det ær så - svenska tjejer ær vældigt høgt uppsatta på popularietslistan av norska killar. Och det ær ju inte bra. Eller?

Hejdå bloggen. Adieu läsare. Later alligator.

3 minuter kvar och sen är jag SÅ borta härifrån. Tillbaka om en vecka, antagligen. Eller två.

Hur glada skulle Ni bli om den ni är tillsammans med sa till er att "Jag sitter och äter kycklinggryta och tänker på dig. Du är lika god som kycklinggryta." ? (Eniro-gänget: Lilian, ni vet..)

Jag vet inte, men i mina öron klingar det inte så jättebra?!

Jag hatar att få såna där flashback-känslor om att "det här har jag varit med om förut". Deja vu, eller hur? Spciellt när man tror att det kommer hända något dåligt ganska snart. Härligt? Inte alls.

I övrigt så har jag en ful ovana. Jag gillar att läsa dödsannonser.

"I morgen kommer du vennen :) :)
Oohh Oohh det skal bli så göy!!!!!! Puss puss"

Räkna med att bilder kommer att läggas ut på Facebook sen... Vi lär ju gå till Vinmonopolet (a.k.a Systembolaget) när jag kommer dit. + Handla på taxfreen. Hejdå, levern, det var trevligt att lära känna dig.

Och sen:
"Det höres topp ut :) :) eg gleder meg så sykt. Ha bare lyst og sove nå så det blir i morgen :) puss"

I know that feeling, vännen! Och det är kul att se att Lizza-love blivit så skadad av att ha bott i Bergen i två år. Hon är från Kalmar ursprungligen nämligen, och inte norsk överhuvudtaget.

Alltid när det kommer in ett nummer på riktnummer 0498 (Gotland) blir jag lite hoppfull och tänker att nu, nu äntligen får jag höra lite mysig gotländska. Jag kan sitta och kolla på Keno bara för att få höra deras dialekt.

Och jag blir alltid lika förbannat besviken när personen som ringer in från 0498 inte alls är en mysig gotlänning utan en dryg stockholmare som har sommarställe där. Utan att vara "främlingsfientlig", go back where you came from! Och stanna där. Kommer ni in på 08-nummer kan man i alla fall förbereda sig mentalt i en sekund.

...timmar och 45 minuter tills jag slutar. Roligare än så blir det inte.

Fastän jag skulle kunna skriva och berätta mer om textssamtalet igår, om s.k. vuxenbebisar. Sick! Även om det bara var ett skämt...

Idag är jag så trött att jag mår illa. Annars är jag riktigt glad. Om ett dygn är jag i Bergen igen. Känslan av att komma hem när jag landar på Flesland kommer att infinna sig, och jag älskar att känna att "här hör jag hemma".

Dessutom fick jag reda på idag att det är okej om jag vill måla om dörrarna hemma, bara det utgörs fackmannamässigt. Hey, ni anar inte hur bra jag är på att måla. Så bra att jag skulle kunna spy på Falu rödfärg. Så trött är jag på det. Kanske ska passa på att måla om min tv-bänk också som numera figurerar som soffbord. Såna smågrejer är roligt att fixa med, men att måla ett helt hus med tillhörande torn är inte riktigt lika kul. Dessutom lyckas jag alltid få mer färg på mig än på väggen...

Jobba igen då. Så less. Öregrund och Roslagsloppet blir det ikväll i alla fall, så länge jag bara orkar. Förfest i bilen dit tillsammans med mamma och Pusen. Alcoholic party, in deed. Men festen imorgon blir nog lite vildare.

Idag fick jag höra ett nytt uttryck... Sovrumsgolf. De här kära textsamtalen är inte lika roliga när de börjar snacka sex. Yuckie.

Min största fundering är dock, på tal om något helt annat, om kattmatstillverkarna har hällt i någon sorts kattknark i maten... Pusen flyger nämligen runt, fram och tillbaka i lägenheten och verkar helt speedad. Då och då smäller han in i väggarna. Så skakar han på huvudet, ser förvirrad ut, och springer sen vidare in i nästa vägg.

Jag börjar bli lite rädd.

Vet ni hur sjukt jävla gott det här är?!

Så gott att jag starkt funderar på att käka där varenda dag, även om det är svindyrt. Men det är SÅ värt pengarna. Till lunch funkar nog Pastasentralen lika fint. Och maten på Bryggen-Stuen måste också avnjutas. Jag kommer äta ihjäl mig overthere. Gött!

Det finns så många ställen jag hellre skulle vara än här på jobbet:

Bryggen:

Loge Haven, med en iskall drink:

På T.G.I Fridays med Geir, Jamie och resten av det där grymt härliga gänget. Shit, vad många timmar vi spenderade där och garvade åt killarna i baren. Bland annat han som ni ser på bilden. Grymt duktiga på flaring, men vi var grymt duktiga på att distrahera dem också:

SnartSnartSnart. Boendes mitt i centrum, vid Bergens bästa nattklubb, tillsammans med Lizza-Love.

Inatt har både katten och jag sovit. Måste aktivera oss mer tror jag, så att man är helt slut när det är dags att sova. Har fått lite mer ro i själen, det är inte lönt att älta saker om och om igen för det förändrar ändå ingenting. Idag har jag massor att göra: Paket som ska skickas, väskor som ska organiseras, saker som ska handlas, grejer som måste läggas undan.

Och när jag kommer hem har jag en ny fin lägenhet att känna mig rofylld i.

Dagens väckning: "Ha en bra dag raring! Puss ;p" - Päät.

Dagens ljuspunkt: "Hej hej! Slå en pling när du slutar jobba så kan vi ses en sväng och äta eller fika? Ha det bra. Kram" - ExKex

Dagens överraskning: "Ring mig" - Storebror (som aldrig brukar skriva sms till mig, och om han väl gör det står det nästan alltid "ring mig" i dem.

Dagens skratt: "Hallå, skulle inte du och xxxxxxx passa bra ihop?! Yesyes :d" - Hillevi

Dagens sötaste: "Hei du lille venn :) kan du kjöpe med deg festis?? Jordbärsmak :) Hehe" - Lizza med Sverige-cravings...

Ah, jag tvingade med Peter in i en massa affärer och fick dåligt samvete. Gillar mer att gå själv på stan och handla - allt går så mycket fortare då. Men uppskattade sällskapet, och uppskattade även att han bjöd på hallonpaj och dricka på George's.

Tack, fina du!

Nu ska jag laga mat till mig och Pusen. Sen ska vi busa och diska och packa. Jag, alltså. Pusen kommer göra allt för att försvåra det för mig. Alla mina bikinis kommer vara söndertuggade och sönderrivna innan jag är klar. För snören är roliga grejer har jag hört...

Den här dagen har varit riktigt jäveltråkig. Saken blev dock bättre för 15 min sen när jag fick sms av ex-kex som sa att han var i stan och undrade om jag har lust med en fika efter att jag slutat jobba.

45 minuter kvar. Låt pinan bli kort. Tack, vemduänärdäruppe.

Efter lunchen orkar man alltid lite mer. Jag har fått i mig min kycklingsallad, och jag och Tim har roat oss med att göra testerna i Veckorevyn och läsa horoskop. Hahaha. Thank God att man kan prata med sina jobbarkompisar på rasterna i alla fall... Fast det är klart - det är knappt man hinner med det heller.

Men nu vet vi i alla fall hur Tims sommarflirt kommer se ut och utveckla sig. Volvo, villa och giftermål - där ser man... Vi har även ställt diagnos på killsjukan jag lider av... För den som faller för fel typ av kille. Om och om igen. Jag lider av "Loser"-syndromet. Haha. Thank you very much!

Mitt horoskop (26 juli-8 aug):
"Det finns en risk att du fastnar i kärleksproblem eller familjetrassel och att det saboterar en hel del av de bra saker som händer. Undvik att ta på dig andras bekymmer så får du två betydligt mer angemnäma veckor. Fler problemfria nöjen dyker upp en bit in i augusti, kanske en rolig resa."

Det är när man hör sånt där som man faktiskt börjar tro på horoskop, även om man innerst inne vet att det egentligen bara är en massa bullshit.

Jag O.R.K.A.R inte bli påmind om dig... J-vla äckelmänniskor som ska söka just det där företaget, i just den staden, med just Det namnet, i det området.

Big girls don't cry, var det ja...

Jag stressar upp mig själv inför resan och allting, jag veeet... Men jag är en sån person som måste ha koll på tider. Jag får en känsla av panik när jag ska flyga. Inte för själva flygandets skull, utan för att jag är rädd att missa planet eller att saker börjar strula vid incheckningen.

Därför:
811: 06.29 från Hökhuvud, framme i Uppsala 07.25
801: 08.05 från Uppsala, framme på Arlanda terminal 2 08.48
Flyg från Arlanda 09.55, framme i Bergen 11.25
Flygbuss från Bergen närsomhelst, de går varje kvart.

Tur att jag slipper tänka på allt när vi åker till Mallis, där finns det andra kontrollfreak att förlita sig på ;)

Det är omänskligt att gå upp så här tidigt. Speciellt med tanke på att jag tvättat och packat halva natten. Den andra halvan har jag... inte sovit. Pus har varit drygare än vanligt och jag funderade starkt på att slänga ut honom genom fönstret.

Känner på mig att det här kommer bli en fullkomligt underbar dag. Blä.